Den andra sidan av myntet

Okay, så här är dealen: Alla som inte har legat i ide det senaste året vet att upphovsrättsindustrin har en hel del makt i vad som pågår i plenisalen, och än mer så vad som diskuteras bakom regeringen och ministerrådets stängda mahognyportar. Det i sig är frustrerande, och beroende på hur det går till, demokratiskt tvivelaktigt. Man får nämligen en känsla av att det är mer än aktivism och argumentation som kommer från skivbolagens lobbyister.

Man pratar om att det håller på att byggas ett storebrorssamhälle, och många av de lagar som har gått igenom eller ligger på förslag motiverar den synen på framtiden. Men de flesta missar andra sidan av myntet för bara trän, (eller hur ordspråket nu lyder): Aldrig förr har engagemanget från vanliga människor runt om i Europa varit så stort. Alla lagförslag analyseras och begrundas plötsligt av miljontals bloggare och intresserade. Idéer utbyts.

Är det verkligen ett övervakningssamhälle vi anar vid horisonten, eller motsatsen? Med dagens kommunikation ökar möjligheten för Svenne Banan att vara insatt, och istället övervaka makthavarna. Överallt finns det någon med insyn, någon med en mobilkamera i farten när Sarkozy och Lucifer skakar hand.

Och givetvis skrämmer detta den politiska eliten, som plötsligt känner sig bevakad. Tror vi helt ärligt att gårdagens politiker hade mer rent mjöl i påsen? Att det skulle ha varit mindre "wheeling and dealing" under det kalla kriget än idag? Knappast, det har bara inte varit lika tydligt innan.

Så låt oss nu utnyttja tekniken och engagemanget vi har för att sätta hårt mot hårt! Var helst det finns hemliga förberedelser till en repressiv lag, låt någon "råka" copy-pejsta den till DN. Närhelst politiken går i säng med industrin, låt någon lurpassa i garderoben!

Låt oss bygga lillebrorssamhället!